Caroline

På jobbet kan man köpa lunch hos Mack-Mia för 1,50, vilket är billigt, smidigt och bra. I morse hade jag dock bara en 50-lapp, vilket hon förmodligen inte skulle ha växel till. Då kom jag på att jag skulle kunna köpa lite frukt nere på frukt- och gröntaffären mittemot lägenheten, så skulle jag få både mellanmål och växel. Jag älskar två flugor i en smäll. 
När jag kom ner dit var personalen lite stressade och ville först inte låta mig handla, men när jag påpekade att de öppnade klockan åtta och att det faktiskt var exakt vad klockan var, så släppte de in mig.
Jag tog det jag skulle ha, men när jag sen skulle betala suckade de bara och sa åt mig att gå, "a present for you". Så jag fick mina bananer, men inte min växel. Som tur var hade jag en Linnéa med mig som kunde betala min lunch!

Idag blev det söndagsutflykt med Linnéa, Simon och Anette. Målet var Poble Espanyol, ett stort utomhusmuseum i form av en by, som visar spansk arkitektur så som den såg ut förr. Byn är fylld av små butiker med sina egna verkstäder och handgjorda varor, och det finns ett antal restauranger och caféer att välja på för den som är hungrig. Det hela är väldigt charmigt.


När vi frågade en kvinna om vägen hade vi turen nog att få en gratis skjuts dit!






Såhär snygg har jag aldrig varit förut. Bild från Linnéa.









Den här glasblåsaren var så otroligt fascinerande att se i arbete, jag tror vi stod kvar och såg på när han gjorde fyra svanar innan vi lyckades slita oss. Resultatet ser ni nedan.



Linne tyckte denna pose var skön (för ryggen).

I morse vaknade jag av påvens röst, som strömmade in från balkongen. Han är nämligen i Barcelona idag, närmare bestämt i Sagrada Familia som ligger ungefär tre minuter från vår lägenhet. De senaste dagarna har förberedelserna varit i full gång, med en massa poliser och vakter här utanför i varje hörn.
När jag gick förbi kyrkan igår före midnatt hade folk redan börjat ställa sig och vänta, för att vara garanterade en skymt av påven. Lutheran som jag är kände jag mig inte riktigt driven att stå där hela natten bara för en glimt av den katolske ledaren, men jag gick i alla fall ut i morse för att spana in folkmassorna.
Hundratals människor hade samlats kring storbildsskärmarna som satts upp, och att ens komma nära kyrkan kunde man glömma.
Jag hoppas att de som stod där i över tio timmar tyckte att det var värt väntan i alla fall.

Ah, nu har vi äntligen internet igen.
Det är ju nämligen så att vi bytte lägenhet i lördags, efter alldeles för många om och men. Tyvärr kunde vi inte få lägenheten vi tittat på innan, så det fick bli en som var både mindre och dyrare. Tack och lov är den rätt fräsch i alla fall, bortsett från en läckande diskmaskin och lite mögel i badrummet. Jag trivs här.
Nu bor vi jag, Linnéa, Simon och en kille som heter Jesper, som vi aldrig hade träffat förut. Det känns konstigt att vara så få när man vant sig vid att bo åtta pers, men på ett sätt är det ju rätt lugnt och skönt.
Jag tog några halvtaskiga bilder på vardagsrummet och köket, så ni får en bild av hur det ser ut. Eftersom vi bara har två sovrum sover jag på bäddsoffan, men det har jag ingenting emot eftersom det är den skönaste sängen i lägenheten!





Vi bor numera på Valencia, väldigt nära Sagrada Familia. Jag misstänker att det kommer bli ett himla liv i våra kvarter på söndag, när påven kommer hit.

Efter jobbet idag blev det återigen Parc Güell, denna gång med Josse och Linnéa. Vi strövade planlöst omkring och njöt av solen, klättrade lite, åt en macka på gräsmattan man inte får beträda, och mer komplicerat än så behöver det inte vara.





Haha, lägg märke till vad det är hon tittar på.

Igår besökte vi det drygt hundra år gamla tivolit Tibidabo, som är vackert beläget uppe i bergen. Det var litet men charmigt med sina antika karuseller och cirkusaktiga popcornstånd. Ni som minns När karusellerna sover kanske kan föreställa er ungefär hur det såg ut. 
Vi betalade aldrig in oss till det nyare området eftersom det inte riktigt kändes värt pengarna, utan nöjde oss med att ströva omkring bland de äldre åkattraktionerna. Tyvärr var inte pariserhjulet öppet, så istället åkte vi upp i en vinglig korg, som gav intryck av att kunna välta när som helst, och njöt av den fantastiska utsikten av Barcelona i solnedgången.

Första jobbadagen avklarad! Egentligen började vi ju i måndags, men då var det bara en kort introduktion om företaget och de olika avdelningarna, och igår fixade vi ju våra NIE-nummer, så det är inte förrän nu som vi kommit igång med det vi verkligen ska göra. Visserligen hade vi utbildning idag också, men den klarade vi av över en kaffe nere på cafét i hörnet, och sedan började vi samlyssningen och snart även att ta egna samtal (under övervakning av den vi samlyssnade med).
Jag gjorde tre bokningar idag! Bra början.
Avdelningen jag jobbar för är The Studio, där man ringer upp folk för att erbjuda dem att vara "modell för en dag", med sminkning, styling och fotografering, tillsammans med vänner eller familj. Det som är så bra med grejen är att det är gratis, det enda som kostar är om man vill köpa bilderna efteråt, vilket man inte måste göra. Därför är det ett ganska tacksamt jobb, jämfört med att sälja grejer, eftersom kunderna faktiskt kan bli rätt glada när man ringer.
Så om ni vill känna er som stjärnor för en dag är det bara att höra av sig till mig, så bokar jag upp er, och får förhoppningsvis lite provision på köpet ;)

Efter jobbet tog jag och Linnéa en snabb tur på stan för att inhandla ingredienser till en middag för två, och vi passerade världens mysigaste lilla verkstad, med värsta Pettson och Findus-känslan!



När vi kom hem snörde vi ihop supergoda wraps, fyllda med sallad, körsbärstomater, fetaost, guacamole, cashewnötter, banan och salsa. Mums. Till efterrätt blev det chokladkaka med tryffelfyllning.

På dagens agenda för mig och Linnéa stod att fixa NIE-nummer och spanskt personnummer, vilket man behöver för att jobba i Spanien. Och vi vet ju alla hur snabbt och smidigt sådan byråkrati brukar fungera, så det här är vad vi behövde göra:

Först tog vi oss till poliskontoret, där vi fick ställa oss i kö utanför. Trots att vi var där en timme innan de öppnade hamnade vi långt bak i kön, vilket innebar en hel del extra väntande senare. När det väl blev vår tur att komma in fick vi ett ansökningspapper som vi skulle fylla i, och sedan gå och göra kopior på. När vi gjort kopiorna fick vi gå tillbaka till polishuset och sätta oss och vänta i uppemot tre timmar, innan det blev vår tur.
Vi lämnade in den ifyllda blanketten tillsammans med andra papper och fick ett inbetalningskort, som vi var tvugna att gå till banken med för att betala in. Efter det gick vi tillbaka till polisen för tredje gången, fick återigen ta en kölapp och vänta, tills vi tillslut kunde lämna in alla papper och få vårt NIE-nummer.
Efter det var det dags att gå till Seguridad Social, där vi återigen fick fylla i blanketter och vänta, för att till sist få våra spanska personnummer. Slutligen återstod bara att åka till One Contact, ta kopior på dokumenten, och fara hem, sex timmar senare.

Skönt att det är fixat nu i alla fall!


Kön utanför poliskontoret


Trötta och hungriga efter allt unnade vi oss ciabatta-mackor och chokladtartelett.

Idag har jag och Tarina hunnit med en hel del, trots att vi inte kom oss iväg förrän efter två. Det började med linbana upp till Montjüic, i en korg vi delade med ett koreanskt och ett amerikanskt par, som båda var mycket trevliga.




Väl där uppe besökte vi Castle of Montjüic, en gammal borg från 1600-talet. Tyvärr fick man inte se så mycket inuti, vilket var tråkigt, men på borggården kunde man gå runt hur man ville, och efterrätt ingick i lunchen, så det var värt.





Vi tog inte linbanan tillbaka, utan gick genom parken, som var helt underbart vacker. Förutom en viss gubbe som jag inte tänker gå närmare in på här.





Den sista, och mest, kulturella på dagens agenda var det katalonska konstmuséet, som låg i ett slott som var mycket vackrare än den gamla borgen.
Visst var det kul att se på den gamla gotiska och barocka konsten, men det hade nästan varit intressantare att se slottet så som det såg ut innan det blev omgjort till ett museum, jag älskar sånt.




Förresten, till er som undrar; på måndag börjar jag jobba på One Contact! Taggad? Nej. Men ett jobb är ju ett jobb, och det ska bli kul att träffa lite nya människor.

Idag har vi besökt mitt (so far) favoritcafé i Barcelona, Caelum. Det är huuur mysigt som helst; övervåningen känns väldigt Jul i Kapernaum och nedervåningen är bara allmänt underbar. De har så sjukt goda toasts, med ost och en slags tomatmarmelad som var to die for. Som tur är har de även en liten butik där de säljer sina egna kakor, marmelader och annat smått och gott, så jag kan köpa med mig den hem!






När man beställer varm choklad får man alltså smält choklad, awesome.

Igår var jag ute och gick runt i staden själv, vilket var ganska skönt. Inte för att jag har något emot mina kompisar, men för att när man bor i ett kollektiv behöver man lite tid för sig själv ibland. Bara kunna gå vart man vill, och stanna när man vill. Jag tittade på stora såpbubblor, åt dyr choklad och beundrade den vackra arkitekturen.




När jag fått nog av att vara ensam åkte vi med våra nya sambos Bessam och Niklas ner till Barceloneta, strandområdet. Jag var den enda som vågade bada! Som den vattenälskande person jag är. Det var väldigt skönt, fast tyvärr blåste det kallt när jag kom upp.
Bara titta på de här bilderna, och känn avunden över att jag får bo på denna plats, vid medelhavet.

Bilderna på mig är Josses

Idag har jag och Tarina gått runt i Park Güell, en park helt designad av Gaudi. Det är inte riktigt en traditionell park, då den består mycket av kaktusar och barrväxter och liknande, men det hela är extremt coolt, just för att det är ganska annorlunda. Jag gillar den, men den är rätt stor så vi hann inte gå runt i hela. Nästa gång ska jag nog gå in i Gaudi-muséet också, som ligger där.










Sedan mötte vi upp med Josse och Jenny. Jenny hade redan middagsplaner, men vi övriga tre gick runt i de gotiska kvarteren, in i en kyrka, och åt en supersmarrig skaldjurspaella.