Caroline

Åh, att ta studenten var fantastiskt, jag önskar att jag kunde göra om det. Dagen var jättebra och jag kände knappt av min förkylning. Att jag inte har någon röst idag (låter värre än en tonårskille i målbrottet), beror på helt andra anledningar än sjukdom kan jag säga.



Dagen började med champagnefrukost med klassen.


Det första jag gjorde när jag kom hem var att tappa champagneglaset i marken så det gick i tusen bitar.


Sedan for vi till skolan för att ta foton, och sen åkte vi skrinda till kyrkan. Efter kyrkan möttes vi av familj, och sen blev det ännu en åktur på skrindan in till torget, där vi fick vår minut på scenen.

Tyvärr var jag ganska dålig på att fota på mottagningen, jag hade så mycket annat för mig, men här kommer lite bilder på maten vi tillbringat veckan (kanske inte jag så mycket som P&P) med att laga.

Buffébord, men förutom det här hade vi även västerbottenspaj, minipizza, fruktfat, kycklingspett, olika röror etc...


Mina vitlöksmuffins! Med kesoräkröran. De var goda, men inte fantastiska.


Citrusfromagepaj, fräsch och god, en bra kontrast till chokladkakan


Kakan från helvetet. Tårtlocket fastnade och fick min Devil's chocolate cake att falla mer i bitar än den redan gjort. Nej, den blev rätt estetiskt misslyckad (till råga på allt annat den ställt till med), men den funkade att äta. Bredvid skymtar banoffiepajen som var lika god som alltid.


Jag fick hur mycket fina presenter som helst! Mycket mer än jag väntat mig. Tack alla så jättemycket!


Och även en del blommor.



Ni får inga bilder på mig, men jag kände mig i alla fall väldigt fin. Klänningen var exakt som jag ville ha den och inbringade många komplimanger. Dessutom hade jag min mammas smycken på mig, pärlörhängen och ett droppformat halsband, det kändes på något sätt viktigt på en såhär speciell dag.
Jag tror dessutom att jag råkade göra en kille på ICA lite förälskad i mig, i alla fall för några timmar framåt.

Nej, jag är supernöjd, verkligen.
Visst känns det lite konstigt nu, jag glömmer hela tiden bort att jag inte går skola längre, men jag blickar bara framåt.