Caroline

Nu har jag antligen hittat internet, sa nu ska jag forsoka ladda upp en massa inlagg! Sitter vid ett japanskt tangentbord, det ar lite smasvart, haha...

Forsta dagen gick vi mest runt i Kyoto, i "Teramachi", "Tempelstaden", dar det ligger en massa butiker av alla de slag. Sen besokte vi de gamla stadsdelarna och ett tempel, det var otroligt fint! Allt kanns sa... japanskt, med skjutdorrar, folk (bade man och kvinnor) som gar runt i kimono, sota figurer och diverse konstiga grejer. Det ar sa varmt ocksa! Man far hela tiden kopa dricka ur vending machines, som finns i varje gathorn, och en massa japanska kvinnor gar runt med paraplyer hela tiden.
Nar dan var slut hade jag blasor over hela fotterna och var otroligt om, men det var det vart!

Jag är i Japan! Efter en strapatsrik resa är jag äntligen här!
Allt började lite fel, med att jag nästan missade bussen från Skellefteå. Tack och lov fick jag hjälp av min räddande ängel Josefine <3 Sen missade jag nästan bussen från Umeå med, på grund av att jag inte kollade biljetten ordentligt, men tack vare mitt otroliga flyt hann jag med den också.

Medan jag väntade på tåget till Uppsala träffade jag den här roliga killen, som jag aldrig frågade vad han hette. Vi snackade fotboll och religion och lite annat, och det fick tiden att gå liite fortare.





På Arlanda hade jag tio timmar att ta död på, så jag tog in på rest & fly, satt vid facebook, fikade och gick runt på sky city. Inte överdrivet roligt.

I Peking, där jag mellanlandade, hade jag också några timmars väntetid, men tack och lov hade jag även Johan; en musikalisk lärare på väg till Sydney. Vi åt glass, såg en hel DVD med Tom & Jerry i tvätthörnan och gick runt i tax freen. Självklart var jag tvungen att köpa något, då jag inte tänkte att jag kommer mellanlanda där på hemvägen också, haha. Då jag har glömt att fota det visar jag vad det är senare, något internt som jag tänkt dela med min syrra ;)






När jag väl kom fram till Japan började de riktiga problemen. Stressad som jag var i lördags hade jag ju glömt adressen till lägenheten där jag ska bo. Utan adress, inget tillstånd att komma in i landet. Så där satt jag, haha, och inte en enda japan kunde engelska (vilket man tycker att de borde göra om de jobbar på en flygplats). Tack och lov hade jag kommit ihåg numret till Douglas, så det löste sig tillslut, och jag fick komma in i landet.
Men om ni ska resa utomlands, ha alltid med er adressen!